Just nu gråter min själ.

Det var nog inte meningen att vi skulle vara med varandra, det är som att nu i efterhand så ser man alla tecken på att det inte funkade. Men just i ögonblicket så gör man allt för att få det att fungera, få hjulen att rulla. Men det krävs två personer för att få ett förhållande att fungera, nu måste jag bara försöka hitta en väg tillbaka. Har nog vandrat för länge på den här stigen, känner mig vilse.

Alla mina snuttefiltar är brukade.

Just nu känner jag bara för att åka bort, ta med mig Kaja och bara försvinna ett tag.

Varför kan man inte bara erkänna att man är sårad, är det för att man är så förbannat stolt?  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://bellasonnerland.blogspot.com/

Älskar Lovas attityd och galenskaper. Hundarna fick följa med mig på Komvux idag och tro det eller ej men Lova hade under en timma lyckats ta sig ur sin hundbur i bilen och när jag ovetande öppnade buren så möttes jag av en helt överlycklig bus-Lov...

Nu har jag i princip inte gjort något vettigt alls på över en vecka och känslan är ungefär som att jag vill trycka en kudda mot ansiktet och skrika mig hes. Den här med att vara "arbetslös" är då inte min grej, förstår inte hur en del personer helt e...

Dagens humör: Stabilt Dagens borde: Ut och kuta skulle väl inte vara helt fel Dagens frisyr: Risigt Dagens smink: Standard, ögon och ögonbryn Dagens klädsel: Jeans, blått gina-linne, vila kofta. Dagens planer: Inhandla föda Dagens längtan...