Just nu gråter min själ.

Det var nog inte meningen att vi skulle vara med varandra, det är som att nu i efterhand så ser man alla tecken på att det inte funkade. Men just i ögonblicket så gör man allt för att få det att fungera, få hjulen att rulla. Men det krävs två personer för att få ett förhållande att fungera, nu måste jag bara försöka hitta en väg tillbaka. Har nog vandrat för länge på den här stigen, känner mig vilse.

Alla mina snuttefiltar är brukade.

Just nu känner jag bara för att åka bort, ta med mig Kaja och bara försvinna ett tag.

Varför kan man inte bara erkänna att man är sårad, är det för att man är så förbannat stolt?  

You’re the perfect lullaby

Okej, som rubriken säger så måste jag vara det och otroligt naiv. Men jag hoppas verkligen det här löser sig. Måste bara göra det.

Just nu groggar jag på julmust och bols blue, låter nog inte så gott men man tar vad man haver, bara att börja räkna %. Tur att man åt middag, annars hade jag nog legat redan.  

Var för övrigt inne på Himlen runt hörnet igår, hittade en doftpåse som luktar tranbär, så nu luktar inte mitt rum hund och gamla handdukar längre. Luktar skit gott.

Funderar på att fixa till piercingen i läppen igen, saknar som den.

Och om jag har tur så kan jag kanske bli klar med tatueringen nästa månad, tror jag har pengar så det räcker då, måste ju bli klar med fanskapet snart. Enda problemet är att fadern inte tror att den kommer bli större, vilket den defenitivt kommer att bli. Men det är ett senare problem.

Som jag alltid säger, en erfarenhet rikare.

Jag är stark men skör.

Jag är glad men ledsen på insidan.

Och jag är nog egentligen inte så ful som jag känner mig. Kände mig.

I imperfekt.

Här är jag nu.

Någorlunda hel på utsidan.

Demonerna har slutat dansa.

Jag har fortfarande ärr i själen, men är försiktigt förälskad.

Välkommen.

Det här är början på resten av mitt liv.

Please take me away from here

Vet inte hur det här kommer sluta. Just nu lever jag i ett vakuum tankarna står still. Du har lyckats stanna min tid. Nöjd?

Var på hockey med Stina, Terese och Sandra. Snacka om skit-match, otroligt dåligt spelat av Modo och Skellefteå förtjänade att vinna, men vi behöver vinna. Matchen slutade helt underbart, fick tårar i ögonen.

Kan meddela att min hund har blivit galen, eftersom hon ska ställas ut nästa helg så vill jag inte att hon ska vara hos Sten-ove och få svansen bort tuggad så nu får hon bara vara hemma. Varje gång man går ut med henne så börjar hon valla, skälla och bara vara allmänt galen. Rätt roligt att se hon så glad.

Vill gratulera Syster och Sebbs för deras förlovning, var som på tiden :)