Mitt blodtryck var verkligen på noll idag så dagen i all ära har gått åt att yra runt och försöka undvika att huka mig på jobbet, inte det lättaste att undvika.

Imorgon åker jag och Kärleken till Boden, får se vad vi får med oss hem eller om vi bestämmer oss för att vänta, men känner att tiden inte finns för att vänta heller. Svårt beslut.

Jobbar 6 av 7 dagar den här veckan + att det är heltids-timmar så kommer vara otroligt trött efter dessa dagar, ger all credd till dom som orkar och som inte klagar över det. Helt otroliga människor.

Ska snart åka till Stina och fira att hon har fyllt år, blir nog alla tiders.